Vladimir Buritj

– – –


Kan man verkligen säga till blomman att den är ful?


– – –


Dina läppar –
ditt köttsliga väsen som inte hann gömma sig
förhänget till det innersta rummets
glans av körsbär
och lavendel

Dina lätt skelande ögon
vid min näsrot


– – –


Huvudet på kudden
en frusen fågel i snön


– – –


Jag undrar
vad jag hade för mig
under tiden som du blev så stor

vad hade jag för mig?

kanske sprang jag efter bröd
nej
jag lade sten på sten
och kanske gick jag i en trappa
stod någonstans
klädde mig
såg mig omkring
gav växeln tillbaka
släppte förbi trafiken
gick på lunch
jordfäste mor
jordfäste mor i åtta år
sprang efter bröd
så sällsamt
nära varandra
aldrig kan du hinna fatt mig i detta lopp
jag kan inte vänta in dig
kan endast springa vidare
du är underbar
men vad ska jag ta mig till med dig
med dig går inte att gråta över det förflutna
går inte att se framtiden an med hopp
framtiden som
bara
blir
mindre

Vi vinkar till varandra
som fenor
i ett akvarium
passerande spårvagnar


– – –


Såg på henne –
men såg inte

såg solen
som hoppat ur havet

grenen från en palm
som bars av vågorna

stranden

Såg på henne –
men såg inte

såg mammas morgonrock på tvättlinan

mig själv
badande i baljan

Såg

Allt falla samman

huvudet
bålen
armarna
benen


– – –


Låg där
en fallen ängel
med strändernas vita vingar
utbredda

tidvattnet
förde bort
de drunknades hjärtan
i skräckens pansar

Låg där
jag själv och mindes
världshavets botten

den åttaarmade fasan


– – –


ANSIKTE OCH HÄNDER

Öppnar ögonen –
färggranna skärvor
från dagens detonerade bomb

Håller händerna för ansiktet –
fångar natten
ögonens två skälvande fåglar


– – –


Det romerska imperiets
ismassa
drog sig tillbaka
och lämnade i Europas dalgångar
flyttblockens skulpturer

Nu står de där
mitt på torgen
bland aster och petunia

Barbarernas
senkomna gärd


– – –


Jag ser dig
i denna aska
i månens skära
i Dneprs vatten
ser dig gå
i skogens gröna skjorta
över strandens mjuka sand

Hur mycket blod
i björkarna och lönnarna
som åter
lyser oss från ovan


ur Kan man verkligen säga till blomman att den är ful? & femtionio andra dikter, översättning och kommentar Alan Asaid (Bokförlaget Faethon, 2022)

OBS! Upphovsrättsskyddat material. För användning i kommersiella såväl som ideella sammanhang krävs godkännande av översättaren.

© 2025 Alan Asaid