ur Kröningar




’/,
det brynta_ ’lövet  , -_brunt
fjäril _vingad”´_  ’skårad,
men  - min grönska  .  min-
egendoms(#   -grönska
egen denna (#-dom’  i grönskan-
fallen :  ´tvådd i  sol* och grus ,
och ansar  ’vattnar’´´-  -föder
upp   på spill’mjölk och
¨talenter  - visa i stjälkskuggan
mumlande ,, klara  ,, nära
.   här   är ansiktet.  här
är   nåden.  här-
blommar¤’ de   och  ’knoppas¤”
sådan  är den  så ´flyr den
genom strå-  och -salt
genom sol*   och   jord  och
rosat  ’*vatten  -- stilla
nattens    -    färglära
det  -lilla spröda ¨ trädet-}
(slogs det    -blodigt¨´´)
i sitt eget  ansikte-  inlindat
tvått’ för  att renas, senare, renas-
ut genom  : öglan ut, för att stävjat
stå vid stammen, ,skala sig, skalad  -¨
stå   i stam|-, rät, vind, tätna mot bark,
bli  större, vidgas, stå  , , stå  vid träd-}
-barkna,  ,barkna-   . jämt så lent  sin
egen   trånga   -skuld   vid ¨barn, vid ¨barnet
som vi  ’’saknat´ ; hör det (-n.  i- silen, vidgas
tytt  här  vid lindningen, ,ut i sig   -själv
mitt eget   spröda  lilla ¨barn¨
min spene   -barnets¨¨  mun ()
med  vigda ´ögons´  läkning vill
sig  närma ,  vill sig  i senan-’
sträckt ,  intill :  men munnarna , men ser de –
vägrar grönskan – som den vilar  -,ut
och in,- (och Ich  -und-  Du   den, vilande, i gräs, vid
taggtrådsormen, vilad, underifrån i-blicken¨som-glas-som
´glas, vilande orm, av glas, av ´glas, vilar  på berg, härdad
denna vila; vilad, vilande, ¨ser_wünschen Sie . här är allt
glas, o ´glas, som en_tt- sönderjord, sönder jord, här
är  -är   glas, och vilan, vilan, större   intill trädet-})
¨ögnad, minen  stum, och ögon¨, den smala vilan-vill-
’vilande,-vill,  i_ sin sked-o- (mata  låt,- o sätt ut)
som -  själv,  en ankring, och en  delning   i senans –’
sträckning, i  sin tydning -  vill   -  vill  , vilan
.  jag   glöder  ,  . jag-   som glänser   -i
mitt stål med   vattnets’ rustning
viltgrönt ,,-| ’över fältet  ,- vidhängd ovanjord
och hyttan, träd-}, och.trång.  ,den sakta
utanför  i bilden/), skymd av knoppar¤, vare
sig dig, varje sig    som vi, intill och
de enda, som  skall, i `´skall´,  //repmånaderna//
utan  de egna , enda  som vi enda  som vi – vi –
är det   för sent ,  för -mig-att-reda-sig- för-att ,
för att -jag  började för sent, ,eller har -jag
börjat  ,har jag-,’  börjat, när    började -jag-

 ur Kröningar / Pamphilus III, publicerad av Ars Interpres Publications, 2020 / ISBN 978-91-985227-7-8

© Alan Asaid & Ars Interpres Publications