ur Hartsvariationer (om våren)

< 
Ny . nytt    här är stråken   ren
all   allt   andra   - som vi
allt – harts , borta  , bota  stråken.så
rym fiolen  - skräck inför, hoppet;
de skrattar, de skriker, de gråter - - vad
är   att hoppa   att  söka sig till   att hoppas .-
 
 
 
 
 
 
 
 
> 
Min stumma   otillräcklighet  . min
oväld-   inrökt  , gropförd , genom
springan, intill   i kön .  som föret
rent   i skipningen, i  genad  lust,
med  fingerkuporna,  , röda   kuponger..-
 

 
 
 
< 
Tyst,  för mig  .själv.   här- sitter
mörkerdjuren --  lindade , tvådda
i ljusa  guldmörkret,  skimrade,  rena.
- som-de-utför-sig   mot den gröna
randen  den satta   förda intill,  i sitt  -ljus
 
 
 
 
 
 
 
 
 
> 
Måste  skriva-  smått,,   smulorna, små-
måste  skriva,  nedifrån:och upp,  med
spindelfjädern,   stumma-styva  fjädern,
rent känna,  rent två,  alla andra – vittnen,-
 
 

 
 
 
< 
Om  -jag  ändå  var mitt   eget
mörker  , tysta, långa  skuggmörker
vilse i  skog  -mörker  rent,  ballistiskt
skuggvarmt mot   det redda, det satta-
om jag, -jag   om jag,   bara vore   mitt
eget   landskap,   i -mörkret -,
 
 
 
 
 
 
 
 
> 
Låt  mig,  , måtta -  vattnar jag
djuret  själv  -ett-djur   som
i ansning,  i , omtagningen – större,så-
i vigningen, i starren – bliva sedd, som
bibelorden, sedda, -tyder dem var morgon
- - lösa ,lösa  skriften, åldern  stor, så -större
 
 

 
 
 
< 
Är du  - en guldfisk - - rymd i dig, som
skål, fylld av   gyllen,fisk   blåser  luft
och kristallerna:    väldiga trådar, upp-upp-
men vi  i det satta, vi grydda  spår  av
människa-djur, av   män och varsamma djur
och kvinnorna där, och barnen  som   -där
varje  gryta, och hytta   -och -  tysta,  tyst, tysta-
med händerna  stora, och ögonen,  stumma, och
tysta, , så   tysta,   så   tysta-  (här gräver vi -upp)
 
 
 
 
 
> 
Upplåter dig   -i avyttringen, i   löpsnöre   -in
som avtagning,  en grop-grund-upp i   grind; lås
upp-för  denna    slänt – en öppen!  :rym dig,
här  över denna mark   i solskeden, över det   redda –
 
 
 

 
 
 
< 
Det  ledlösa   ansiktet-,  det skrik,   fågelvarmt:målat,
rör detta trä:  en stor  -terräng, en   skog, en  åderlåtning .
rym   -härmningen, ett  skålpund,  trä-i-trä   som avsmak
inför   vatten, jord,  i långa  -tagningar,   vid sol, vid regn,-
i långa,  avtagbara   -klykor .    som färden   utlåter, som
lent, vid   det förda,  det satta-   i fårorna,   frö-i-frö.
 
 
 
 
 
 
 
 
> 
Jag  spelar -,   som jag-   aldrig  spelat  förr—
är det -rädslan   den tysta-   i skål (vägda) och-
låter upp, väger,   stängslar   dig.   i minutfåran, men
det glöder, din kropp – furu och björk, stilla  i skogsgömman,
med sitt   eget.ansikte- -tvått   stilla ton,  stilla buret   -som-barn
en sval  stjälk  -stråken    -sedd   . här formar  vi    sådden.
 
 

 
 
 
< 
Utspelar   sig  en   -krigslek,här   utspelar den-sig
i grönsakslandet-   hur fingrarna, grodda, hur
varje  fenhand, varje   borrat, satt-intill   med näsjord
överskyld-   här balkar, blad-i-blad, med   insektsögon,
vingade-och-trodda  . sätter ut dem   i raderna, fållorna-
 
 
 
 
 
 
 
 
 
> 
Ljuva, tysta-   i det  gjorda.  som   smulade  jordar,
skändade,  länsat-gränslat,   -ansat:land    med mitt-
-i-ditt,   som rosa   kroppsljud-dess trä  )-( varje  vår-i-flykt,
det bär, det -reser.ut’ -och-undan:  här ’cremonas’
djupt orange, djupt röda, gula.bruna -blånad: här  stråken
särskilt   mjuk.och-särat   varje  strå, varje  hår,som  hästen-själv
och  gör sig, större – i jorden, ur-den   som det togs-ur -stam
och  varje kåddjur, varje  liten sena, led – i öppning:-,-´harts´

ur Hartsvariationer (om våren) / Pamphilus IV, publicerad av Ars Interpres Publications, 2020 / ISBN 978-91-985227-8-5

© Alan Asaid & Ars Interpres Publications