< Ny . nytt här är stråken ren all allt andra - som vi allt – harts , borta , bota stråken.så rym fiolen - skräck inför, hoppet; de skrattar, de skriker, de gråter - - vad är att hoppa att söka sig till att hoppas .- > Min stumma otillräcklighet . min oväld- inrökt , gropförd , genom springan, intill i kön . som föret rent i skipningen, i genad lust, med fingerkuporna, , röda kuponger..- < Tyst, för mig .själv. här- sitter mörkerdjuren -- lindade , tvådda i ljusa guldmörkret, skimrade, rena. - som-de-utför-sig mot den gröna randen den satta förda intill, i sitt -ljus > Måste skriva- smått,, smulorna, små- måste skriva, nedifrån:och upp, med spindelfjädern, stumma-styva fjädern, rent känna, rent två, alla andra – vittnen,- < Om -jag ändå var mitt eget mörker , tysta, långa skuggmörker vilse i skog -mörker rent, ballistiskt skuggvarmt mot det redda, det satta- om jag, -jag om jag, bara vore mitt eget landskap, i -mörkret -, > Låt mig, , måtta - vattnar jag djuret själv -ett-djur som i ansning, i , omtagningen – större,så- i vigningen, i starren – bliva sedd, som bibelorden, sedda, -tyder dem var morgon - - lösa ,lösa skriften, åldern stor, så -större < Är du - en guldfisk - - rymd i dig, som skål, fylld av gyllen,fisk blåser luft och kristallerna: väldiga trådar, upp-upp- men vi i det satta, vi grydda spår av människa-djur, av män och varsamma djur och kvinnorna där, och barnen som -där varje gryta, och hytta -och - tysta, tyst, tysta- med händerna stora, och ögonen, stumma, och tysta, , så tysta, så tysta- (här gräver vi -upp) > Upplåter dig -i avyttringen, i löpsnöre -in som avtagning, en grop-grund-upp i grind; lås upp-för denna slänt – en öppen! :rym dig, här över denna mark i solskeden, över det redda – < Det ledlösa ansiktet-, det skrik, fågelvarmt:målat, rör detta trä: en stor -terräng, en skog, en åderlåtning . rym -härmningen, ett skålpund, trä-i-trä som avsmak inför vatten, jord, i långa -tagningar, vid sol, vid regn,- i långa, avtagbara -klykor . som färden utlåter, som lent, vid det förda, det satta- i fårorna, frö-i-frö. > Jag spelar -, som jag- aldrig spelat förr— är det -rädslan den tysta- i skål (vägda) och- låter upp, väger, stängslar dig. i minutfåran, men det glöder, din kropp – furu och björk, stilla i skogsgömman, med sitt eget.ansikte- -tvått stilla ton, stilla buret -som-barn en sval stjälk -stråken -sedd . här formar vi sådden. < Utspelar sig en -krigslek,här utspelar den-sig i grönsakslandet- hur fingrarna, grodda, hur varje fenhand, varje borrat, satt-intill med näsjord överskyld- här balkar, blad-i-blad, med insektsögon, vingade-och-trodda . sätter ut dem i raderna, fållorna- > Ljuva, tysta- i det gjorda. som smulade jordar, skändade, länsat-gränslat, -ansat:land med mitt- -i-ditt, som rosa kroppsljud-dess trä )-( varje vår-i-flykt, det bär, det -reser.ut’ -och-undan: här ’cremonas’ djupt orange, djupt röda, gula.bruna -blånad: här stråken särskilt mjuk.och-särat varje strå, varje hår,som hästen-själv och gör sig, större – i jorden, ur-den som det togs-ur -stam och varje kåddjur, varje liten sena, led – i öppning:-,-´harts´
ur Hartsvariationer (om våren) / Pamphilus IV, publicerad av Ars Interpres Publications, 2020 / ISBN 978-91-985227-8-5
© Alan Asaid & Ars Interpres Publications
