ur Här : Översättningar ur Det tysta häftet


Börjar    som  börjar
jag   med  offret
börjar   varje dag
med offret    varje
dag    för dag   för dag
varje   ensam   dag vid
portarna   i rening   gjord
för   varje   enkelt offer
sol    över   sol   ansiktet
i solen    vattnet rent  om
jag   i offer   gjord   för
att stilla   sitta kvar vid
portarna    i givning   räckning
hel   som människa   djur
och   jag leder  dem    det som
sättningar     rova vid rova
lösta   i sitt kött    rodnande
i köttet    löst   kluvna   i
ansiktshalvor    renade   enkla
sättningar   av djur     som offer
 


 
 
Ansikte    fängelse
rör    sakta   varje
led   saktade   ögon
blick   i  blick
rör sig   sakta
över   fältet   över
ett    fält   är   rörelsen
bunden till   rytm   slag
på slag    ett slående   ett
slag   i slåendet    för varje
gren i   vinden   varje
grönt   ansikte   slaget
i regn   i blött   gjorda
händer    vänder sig
om   för varje   ansikte
nytt   förgrenat   växer
det vilt    för sig   varje
fängelse   som    burar
enkla    ramar   fångar
varje   led    en hägring
som   förgrenar    varje
träd    rot i rot    intvingade
och    förda   upp   mot     ljuset



 
 
Jag är en   enkel
lyssnare   mitt
skratt   är mycket
mjukt
här : sitter alltid
ensam   vid porten
och gör inte mycket
väsen   av mig   av   det
skriver   långsamt med
darrande stil   med sand
som flyger över   pappret
och ibland   skymmer   ord
drar jag   mina egna
gränser  för  mig själv
 




Låt   mig  bottna
i djuret    möta
dess    blick
lent   struken
denna   fåll
ren   och sval
låt   mig   låt
allt    stryk  över
detta    runt   sakta
låt   bottna i
ansiktet   djur
i djur   som skriften
tydd   en
bottning   rening
tydning
här : som   en
ensam   skållad ros
en   vattengjord   utskänkt
lidelse     var   mig ett ansikte
var   jag    varje   djur  i   sitt ansikte
 



 
Varje   hand   skriver
som   den   lärde sig
långa   skriften   ord
i ord    med vattnet
rena   från korn  från
varma   sanden  utom
när  sand   måste till
för   att sakta   tvätta
rent    för att stilla  och
torrlägga det   sagda
här : stavar
allt   som   djuren
med    sina egna
läten   skrift  i
djur   mot skrift
ord   för att intvinga
och gälda   och bruka
 



 
Rör mig   mycket
sakta   svalt
med grönt   för
att mjukare   röra
händerna    tvång
i    ditt uttryck  som
du begär   hand vid
hand   en räckning
för en   grönt
sittande   ett
träd   ögonen
barn  som
skriker
här : ensam  gärd
en   trädgård    vän
som går  förbi
 


 
 
Skriver    skaver
av mig   vanvettet
skriver   skrift
i  en  sand
som vanvett   lött
mot   det rosa   köttet
under en   ensam
hungrig   sol
 


 
 
Varje   hand
så  snabb är
jag   att
jag   hinner
hinner    hinner
ut   fram   bort
varje sand   en
egen   vind   som
vi tilltror    behöver
ibland   för att
inte   gå    under
inte gå   under
gröna   stråk
av   grön vila
 


 
 
De ville   underlåta
all   fägring
allt   som gjorts
helt   och rent
för att    tysta
och   forsla bort
det   oliktänkta det
som   var bortifrån
salt   mot sand
gröna vita    ränder
över   ansiktet
så dag   att dagens
salta   dags   att
rena   vattna   köttet



 
 
Aldrig   faller
blomblad för
sig   självt
alltid    faller
många  blomblad
samman    rör
vid   vita  ljudet
rör    skratt  och gråt
och   vilsna   munnar
manetmun    fågelmun
en liten    ensam   liten
ensam   fågel    rör  vid
dess   nakna näbb   en
kluven   djurisk   gråt
rör vid   gräs   vid rötter
vattna   det   egna ledet
med   mjukt   varmt  vatten
 


 
 
Lösta   senor  av
kött   av   grönt
ansikte   mot rött
kött    utskurna
händer   fötter   andra
leder   lemmarna   utskurna
och   renade   i det ljusa
vattnet


 
 
 
Jag   tillhör   fåtalet
det   egna
som hör   till sig
och  inga  andra
min   blomma   min
egen   jord   under
jorden    under
sol   under   regn   under
detta   gröna   träd
 



 
Fyller    djuren
med   färg
varje   djur   med
sin   egen   färg
ifyllda   djur   små
och  större  som
betar   gräs   dricker
vatten
 



 
Här : lägger vi varandra
ömt i varsin låda
trär sakta    mycket lent
en tråd    i  öglorna
en ögla din   en ögla min
vi säger   inget   inga
ord som   lösgör sig
och   skämmer   luften
sista    lilla droppen
ansikte    mot ansikte
kropp   i kropp
 

 
 
 
Låt  oss   sjunga
med  kalla händer
med  ljusa röster
ögon  brunna   ögon
vilselett   brunna    en
gren   mycket högt  över
avgrunden    allt i sol
i regn   i vatten   sänkt
 


 
 
Huvudet är    salt
är det   mot jorden
vilande   i saltet
och vi   hungriga
djur   som betar
stilla  intill   med
våta   djurögonen
på spänn   aldrig
vilande    tyder
människans ansikte
hand   mule   hand
ansikte   trynet bart
för varje   ny smekning
av    vattnet
 


 
 
Här : är
undergången
vilse  ledda djur    med
kluvna   spenar   hovarna
i  blöta   spår   med tvåfingrat
trefingrat   i klyvning
över   rännan   vandra
aldrig    intill
med  bladen    täcket
över    allt    över
 


 
 
Rör  vid  en
ros    eller ros
rör vid   mig
här : mycket
salt   mot grönt
stjälk vid   själva
ansiktet   brunt
grönt   rött  mot
en   vilande   sand
reser   med vind
i ryggen   och ansiktet
milda   drag   en
liten   för nära   lyssnar
känner    kan  känna
lukt   av aldrig
aldrig    tysta
drag   av lukter
aldrig


 
 
 
Juveler     mycket
mörka   ytliga
rösen    av glitter
här : rör sig  solen
tjuven  solen  tjuvarna
i solen  varma ögon
rör vid   mig som
en sol   slår över
ansiktet  med fällen
djup   sansat
djur   mot djur
ögon   mot mulad
fåra  invid brynen
här : låt   den
stilla sig   vid vattnet
 

 
 
 
Rör vid det   blottade
det   störda   som förblir
i sin    rening   utdraget
renande   med sakta   ärliga
läppar   mörka drag  av
djur    män   som slaktar
det röda   det röda  som
tillhör   som ber   som hör
här : lyssnar vi   efter
något   skärvor   smala
musseldjur   med mjuka
kroppar    att agna
 
 
 
 

Varna mig   först
med   gående  fågels
ansikte   uttrycket av
djup  förvåning
som   bär den
varje  stråk av
himmel   över
denna   sakta
sakta  över denna
salta    sandiga   kropp
 

 

  
Hör   stilla  intill
i de   trånga   reporna
långt    stungna vid
varje tråd   i varje ben
som träder   över gräs
ett   enkelt   spann ett
gräs    mot den långa
gränsen   vid havet  sett
som ett    enklare   gräs
en vind   som sanden
röjer   bökande djur
i det   rött stängslade
mot   munnarna  förda
vatten    djur   i vattnet
förs     sig själva   nog
 
 
 


Navigerar    bland
kroppar
anar   mig
själv   som
ett djur  med
ansikte  med  mun
anar   sakta  det
förda   utförda  med
de  rena  händerna
i gräset   stjälk vid
stjälk   som utfört
för att höra   till
 
 
 
 

Vi är andar   mörka
springer  vi fram
ur grönt  ur grönskat
för att träden   står
med blom   i
skrudar   varje
repa  i blått   i gult
i  aning   renar  mig  i
metallvattnet
skrudar
mig   för att
jag    aldrig
tillhör    ansar
mig   på kropp
och ansikte   i
vända   halvor
 



 
Här : har
sol      en
öppning
en    underbar
färg    av   annan
av det     utan
att  nämnas
rör sig sakta    långa
skuggan    stegen   saktade
över      all  mark
som    djuret    självt
i sin    skugga
när det    andas
 
 
 
 

Det  gäller  att vara
tyst  nu
så att man inte
hörs    aldrig syns
mer än   djur
syns    djur  hörs
det gäller att
det   gäller
som   en frukt
tyst   faller
mjuka   jorden
slukar   hörs
inte   alls
bara tyst    dröm
 
 
 


Är   jag   enkel
skriver   sår
i sår   med
händerna mot
tavlan   rispar
repar    varje ord
i stöpningen   i
avmätning   långsam
hävning   av idiom
rikt språk   brukar
alltid de   rätta   orden
mäter    upp    nedanför
inom   dessa valv   under
valvens   långa   hävning
böljorna    vida    vinklade
inåt   land   som
hägringar  vändor
riktade   mot
mig  själv

ur Här: Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt / Publicerad av Ars Interpres Publications, 2020 / ISBN 978-91-985227-4-7

© Alan Asaid & Ars Interpres Publications