Börjar som börjar jag med offret börjar varje dag med offret varje dag för dag för dag varje ensam dag vid portarna i rening gjord för varje enkelt offer sol över sol ansiktet i solen vattnet rent om jag i offer gjord för att stilla sitta kvar vid portarna i givning räckning hel som människa djur och jag leder dem det som sättningar rova vid rova lösta i sitt kött rodnande i köttet löst kluvna i ansiktshalvor renade enkla sättningar av djur som offer Ansikte fängelse rör sakta varje led saktade ögon blick i blick rör sig sakta över fältet över ett fält är rörelsen bunden till rytm slag på slag ett slående ett slag i slåendet för varje gren i vinden varje grönt ansikte slaget i regn i blött gjorda händer vänder sig om för varje ansikte nytt förgrenat växer det vilt för sig varje fängelse som burar enkla ramar fångar varje led en hägring som förgrenar varje träd rot i rot intvingade och förda upp mot ljuset Jag är en enkel lyssnare mitt skratt är mycket mjukt här : sitter alltid ensam vid porten och gör inte mycket väsen av mig av det skriver långsamt med darrande stil med sand som flyger över pappret och ibland skymmer ord drar jag mina egna gränser för mig själv Låt mig bottna i djuret möta dess blick lent struken denna fåll ren och sval låt mig låt allt stryk över detta runt sakta låt bottna i ansiktet djur i djur som skriften tydd en bottning rening tydning här : som en ensam skållad ros en vattengjord utskänkt lidelse var mig ett ansikte var jag varje djur i sitt ansikte Varje hand skriver som den lärde sig långa skriften ord i ord med vattnet rena från korn från varma sanden utom när sand måste till för att sakta tvätta rent för att stilla och torrlägga det sagda här : stavar allt som djuren med sina egna läten skrift i djur mot skrift ord för att intvinga och gälda och bruka Rör mig mycket sakta svalt med grönt för att mjukare röra händerna tvång i ditt uttryck som du begär hand vid hand en räckning för en grönt sittande ett träd ögonen barn som skriker här : ensam gärd en trädgård vän som går förbi Skriver skaver av mig vanvettet skriver skrift i en sand som vanvett lött mot det rosa köttet under en ensam hungrig sol Varje hand så snabb är jag att jag hinner hinner hinner ut fram bort varje sand en egen vind som vi tilltror behöver ibland för att inte gå under inte gå under gröna stråk av grön vila De ville underlåta all fägring allt som gjorts helt och rent för att tysta och forsla bort det oliktänkta det som var bortifrån salt mot sand gröna vita ränder över ansiktet så dag att dagens salta dags att rena vattna köttet Aldrig faller blomblad för sig självt alltid faller många blomblad samman rör vid vita ljudet rör skratt och gråt och vilsna munnar manetmun fågelmun en liten ensam liten ensam fågel rör vid dess nakna näbb en kluven djurisk gråt rör vid gräs vid rötter vattna det egna ledet med mjukt varmt vatten Lösta senor av kött av grönt ansikte mot rött kött utskurna händer fötter andra leder lemmarna utskurna och renade i det ljusa vattnet Jag tillhör fåtalet det egna som hör till sig och inga andra min blomma min egen jord under jorden under sol under regn under detta gröna träd Fyller djuren med färg varje djur med sin egen färg ifyllda djur små och större som betar gräs dricker vatten Här : lägger vi varandra ömt i varsin låda trär sakta mycket lent en tråd i öglorna en ögla din en ögla min vi säger inget inga ord som lösgör sig och skämmer luften sista lilla droppen ansikte mot ansikte kropp i kropp Låt oss sjunga med kalla händer med ljusa röster ögon brunna ögon vilselett brunna en gren mycket högt över avgrunden allt i sol i regn i vatten sänkt Huvudet är salt är det mot jorden vilande i saltet och vi hungriga djur som betar stilla intill med våta djurögonen på spänn aldrig vilande tyder människans ansikte hand mule hand ansikte trynet bart för varje ny smekning av vattnet Här : är undergången vilse ledda djur med kluvna spenar hovarna i blöta spår med tvåfingrat trefingrat i klyvning över rännan vandra aldrig intill med bladen täcket över allt över Rör vid en ros eller ros rör vid mig här : mycket salt mot grönt stjälk vid själva ansiktet brunt grönt rött mot en vilande sand reser med vind i ryggen och ansiktet milda drag en liten för nära lyssnar känner kan känna lukt av aldrig aldrig tysta drag av lukter aldrig Juveler mycket mörka ytliga rösen av glitter här : rör sig solen tjuven solen tjuvarna i solen varma ögon rör vid mig som en sol slår över ansiktet med fällen djup sansat djur mot djur ögon mot mulad fåra invid brynen här : låt den stilla sig vid vattnet Rör vid det blottade det störda som förblir i sin rening utdraget renande med sakta ärliga läppar mörka drag av djur män som slaktar det röda det röda som tillhör som ber som hör här : lyssnar vi efter något skärvor smala musseldjur med mjuka kroppar att agna Varna mig först med gående fågels ansikte uttrycket av djup förvåning som bär den varje stråk av himmel över denna sakta sakta över denna salta sandiga kropp Hör stilla intill i de trånga reporna långt stungna vid varje tråd i varje ben som träder över gräs ett enkelt spann ett gräs mot den långa gränsen vid havet sett som ett enklare gräs en vind som sanden röjer bökande djur i det rött stängslade mot munnarna förda vatten djur i vattnet förs sig själva nog Navigerar bland kroppar anar mig själv som ett djur med ansikte med mun anar sakta det förda utförda med de rena händerna i gräset stjälk vid stjälk som utfört för att höra till Vi är andar mörka springer vi fram ur grönt ur grönskat för att träden står med blom i skrudar varje repa i blått i gult i aning renar mig i metallvattnet skrudar mig för att jag aldrig tillhör ansar mig på kropp och ansikte i vända halvor Här : har sol en öppning en underbar färg av annan av det utan att nämnas rör sig sakta långa skuggan stegen saktade över all mark som djuret självt i sin skugga när det andas Det gäller att vara tyst nu så att man inte hörs aldrig syns mer än djur syns djur hörs det gäller att det gäller som en frukt tyst faller mjuka jorden slukar hörs inte alls bara tyst dröm Är jag enkel skriver sår i sår med händerna mot tavlan rispar repar varje ord i stöpningen i avmätning långsam hävning av idiom rikt språk brukar alltid de rätta orden mäter upp nedanför inom dessa valv under valvens långa hävning böljorna vida vinklade inåt land som hägringar vändor riktade mot mig själv
ur Här: Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt / Publicerad av Ars Interpres Publications, 2020 / ISBN 978-91-985227-4-7
© Alan Asaid & Ars Interpres Publications
