Ad acta

ur

fragmentdagböckerna

(2017-)

[—]

[—]

[—]

är en början nådd
är den början nådd
är början en nåd
är den början en nåd

-

tro och tålamod

-

”Hans dagar har ingen början,
hans liv inget slut.”
Hebreerbrevet 7:3

-

första bladet vunnet –
låt vinna första bladet

-

svarslös väntan – på vad?

- 

raderar mig på intryck
avhänder mig min
egen behörighet
riktningslöst antåg
av krumma minnen

-

”Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebreerbrevet 9:22

-

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” 
Hebreerbrevet 11:11

-

”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.”
Hebreerbrevet 11:6

-

”De som talar så visar att de söker ett hemland.”
Hebreerbrevet 11:14

-

baktala sig själv
för att förbli i
förgrunden skugglikt
sökande sin rätt

-

utanpåjorden ren och
blankgjord i sin
förgrenade sträckning

-

så: "tillåter eller driver mig
själv till att vara 
förekommande – trevlig –
vänlig - - men
uppenbarligen är det
inget man bör vara – ty
endast hat till mötes – tystnad
som av överhet – tillintetgjord
står man – naken,
ordlös – rodnande av
den djupaste skam" /Sub voce/

-

så: "har mig själv att skylla –
att jag är lönlös, en intig
individ, skriver illa, hatas
av alla" /Sub voce/

-

varje gång jag ”vill väl”
tolkas det som illvilja
eller högdragenhet – 
varför?

-

denna dåliga, fadda
känsla

-

som jag präglats
av lögnerna av
hatets lysande miner

-

känner vidden av lögn
känner lögnens djup
självlögnens ansikte


-

allt vilande – utan
riktning – svarslöst
lögnat –

-

trött – matt – stum
hjälp mig snälla

-

vet i stunden inte vad jag
ska ta mig till – så djup oro
rädsla olust – inför denna
människa inför denna
människas hat

-

vardagens mörker
väderprognosernas ljus

-

ingenting är nytt
men – men 
måste ändå göra det
(våga det)
(orka det)

-

”Adams hela livstid blev 930 år”
Första Moseboken 5:5

-

bara – bara att bita ihop
aldrig att du ryms 
inom mig – hel – 
med all din glädje

-

”Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda.”
Första Moseboken 6:5

-

”Alla ljuger för varandra,
talar med hala tungor och falska hjärtan.”
Psaltaren 12:3

-

”jag vill ge hjälp åt den som föraktas”
Psaltaren 12:6

-

stammar fram ditt
namn – vet inte
hur jag ska förhålla
mig till dig
hur växer hjärtat
av oro – av skuld
och rening – att
förvändas, otydliggöras

-

björken står skrudad
i snö och tystnad

-

gör jag ner mig
själv – utan tillhjälp

-

”Som gift blev O.M över huvud taget mycket lat och försökte alltid slippa ifrån att skriva själv.”
Nadezjda Mandelstam, Stalins mirakel, s. 184

-

att stå ut med sig själv – 
utstå sig själv

-

”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst.”
Romarbrevet 12:1

-

understreckare – källare (podval)

-

korsläsning – korsskrivning

-

varför är vi så fattiga?

-

orkar inte göra mig till
orkar inte vara mig själv
orkar allt mindre

-

har jag fullkomligt misslyckats?

-

väglös – ordlös – räcklös

-

alla märkningar – hälsningar
ovett för det – skriver
i häftet – i luft
i det som inte syns

-

det mest bestående
i vår tid –

-

”Vad är en människa
att du gör så stor sak av henne
och bryr dig så mycket om henne,
granskar henne varje morgon,
prövar henne var dag och stund.”
Job 7:17-18

-

”söker du mig är jag borta”
Job 7:21

-

”Din början var ringa,
men du slutar i storhet.”
Job 8:7

-

”jag vill ge ord åt min bitterhet”
Job 10:1

-

”medan ditt ljus lyser över de gudlösa”
Job 10:3

-

”Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.”
Job 10:10

-

”Fråga djuren, de kan lära dig”
Job 12:7

-

hur blir man hel
om man aldrig varit hel

-

”Över den tomma slätten skred vi framåt
likt vilsegångna som till slut ser vägen
men innan dess har tyckt sig gå förgäves.”
Skärselden 1: 118-120

-

åter i mörkret

-

ny penna – ny skrift?

-

arbeta – lyckas

-

”De föraktar mig och undviker mig,
de spottar mig rakt i ansiktet.”
Job 30:10

-

”Har regnet någon far?
Vem avlar daggens droppar?”
Job 38:28

-

en tomhet – rymd
(som tillhör sig och ingen)

-

”Så, som också Bach improviserade, till Guds ära
      Slumpinformerad –”
Sonnevi, Det osynliga motstyckets bok, s. 23

-

djuren har ingen samtid

-

Kubricks starka avslut

-

jag kan bara försöka

-

rosen – i sin ensamhet
- - vem tvättar rosen?

-

måste tro – tro –
måste – tro

-

som jag tillhör – 
utan att riktas
steglöst

-

varje sammanhang
i det betrodda
i det löst utsatta

-

riktningar – ritningar
alla motstånd

-

senroten, ögonröjd –
varje stum väderlek

-

här är rustningen
här är tillhörigheten

-

minnen av djur
av odjur – förklädda

-

guldbrämat –
varje utskott –
brämade – redena
och stängerna

-

anträder mig
själv – öppnar
för snabbare 
hemkomst

-

avarterna – de tystades
skrik – växternas
långa ansikten
styr ut sig i 
herakleskläder –

-

alla tider – avpassade
i sinneskurvor – 
som ingen kan tyda

-

streck – streck 

-

Celans rosor – hur
förhålla sig till dem?

-

”Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.”
Första Korinthierbrevet 13:4

-

tyst – tystare – tystast

-

föreställningar om nåd
om en enkel tillvaro av ljus
tron på förlåtelse och kärlek

-

”Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.”
Galaterbrevet 6:9

-

inte ge upp, fortsätta – 
inte ge upp

-

där sanden – är stunden
hur förhåller sig 
vittnet till vattnet?

-

är jag ordlös – för att
jag är menlös?

-

här tror jag – mig själv
här skuggar jag öknen

-

”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.”
Tredje Moseboken 16:22

-

allt det renade som
offras

-

”Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare.”
Tredje Moseboken 18:25

-

ro i att gälda – ro
i att höra till

-

det lösa samvetet
fästat – som muren
eller fästningen

-

”Det var vid den tid då de första druvorna mognar.”
Fjärde Moseboken 13:21

-

skriva – utan att synas
synas – utan att skriva

-

”Och Bileam sjöng sin siarsång.”
Fjärde Moseboken 23:7

-

att älska det
tomma budet
att älska det
tömt –

-

”vid Jordan, mitt emot Jeriko”
Fjärde Moseboken 36:13

-

”Vi lät ingen komma undan.”
Femte Moseboken 2:34

-

ansar, alltid ensam

-

att känna sig fri, och enkel
och – värdig – 

-

”Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.”
Femte Moseboken 9:6

-

gälden – gärden

-

”Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig och hela din skörd och allt ditt arbete, och du skall bara glädja dig.”
Femte Moseboken 16:15

-

det blåser, det är krig

-

”Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra.”
Femte Moseboken 20:19

-

väntan, nästan
liderlig –

-

i dimman – varma ljus

-

”Herren skall göra dig till huvud, inte svans.”
Femte Moseboken 28:13

-

”Han lät ingen komma undan.”
Josua 10:30

-

”Nu hade landet ro och slapp krig.”
Josua 14:15

-

det snara köttets
mumlande bländverk

-

mumlets baksida – 
rosende skrift

-

”Av allt det goda Herren hade lovat Israels folk uteblev ingenting. Allt gick i uppfyllelse.”
Josua 21:45

-

måste tänka på Dante
måste tänka på Mandelstam
måste tänka på Celan

-

för varje öga – som 
jag visar mig
igenom - - glasälven

-

vindögda fålla – 
av varje människa
här nystar humlor
varje blad – ett 
rike, ansamlat 
i dvalan – släkt
för släkt –

-

mitt namn – är alltför
litet – hur gör 
jag det – större

-

”Jag gav er ett land ni inte har mödat er med, städer ni inte har byggt men får bo i, vingårdar och olivlundar ni inte har planterat men får äta av.”
Josua 24:13

-

"Balbes Tarakanovs förunderliga öde och liv ..."

-

”En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.”
Domarboken 2:10

-

”Från himlen anföll stjärnorna.”
Domarboken 5:20 (Deborasången)

-

Pusjkin åt potatis och bovetegröt i Boldino.

-

Så – väntar nya bannor,
nya låga, nedriga
påhopp

-

kände sig alldeles gall

-

”en hop råa sällar”
Domarboken 9:4

-

”En gång beslutade träden
att smörja en konung åt sig.”
Domarboken 9:8 (Fabeln om trädens kung)

-

matthet – ledsenhet
publiceringsäckel

-

ingen bryr sig – och
det är som det ska!

-

”Herrens ängel sade: ’Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart.”
Domarboken 13:18

-

ljuger – att jag tillhör
något – att jag
tillför – mäktar
något – hemför något

-

den enda dikten –
som klär sig själv

-

lång ros, sträckt i
sin rustning – klarögd

-

von Benckendorff – bisarr ovana
att glömma sitt
eget namn – tvingades
konsultera sina visitkort
för att minnas

-

försöker och försöker
och försöker –

-

tom – 

-

”Och de kom till Betlehem
just då kornskörden började.”
Rut 1:22

-

ska jag bara ge upp
och tystna –

-

hur mycket vatten
hur mycket rening
för att höra till
för att synas

-

svarar inte – igen
tyst, tystare – igen

-

förlika sig med stumheten
vara i det tysta – oräknade

-

det lilla spröda trädet

-

inga – inga 
förväntningar längre

-

att läsa en sång hos Dante
och vara nöjd med sin dag

-

måste läsa – läsa mer!

-

alltför – otålig?

-

”Hon bad länge inför Herren, och Eli
satt och iakttog hennes läppar.
Hon bad nämligen tyst för sig
själv och rörde läpparna
utan att orden hördes.
Eli trodde att hon var berusad.”
Första Samuelsboken 1:12-13

-

”Hon gav honom namnet Samuel,
’ty’, sade hon, ’jag bad Herren om honom'.”
Första Samuelsboken 1:20

-

”Herren gör fattig och han gör rik,
han förnedrar och han upphöjer.”
Första Samuelsboken 2:7 (Hannas lovsång)

-

”det överseende som föds
i grannskapet av ett stort verk”
Olof Lagercrantz, Att läsa Proust, s. 10

-

hinner inte
hinner inte

-

han tror sig om
att vara en stor
poet – och är
därmed en mycket
obehaglig människa

-

och att själva
skrivakten – 
betyder något

-

timotej, ängskavle –
känner dessa!

-

”bland annat är han inriktad
på att eliminera störande
ord- och ljudupprepningar
som han inte lagt märke 
till vid författandet
av texten”
August Strindbergs Samlade Verk. En presentation

-

”Han var outtröttlig att utvidga
sitt ordförråd […].
Han skyr upprepningar
som pesten, medveten
om hur varje text
försvagas av dem.
Till och med ord som blott
avlägset ljudar med varandra
motar han bort.”
Olof Lagercrantz, August Strindberg, kap. 7

-

”Tidningsartiklarna var vänsterhandsjobb.”
Olof Lagercrantz, August Strindberg

-

pösig, plufsig (pussig) och plump

-

kära – hålla fartygskurs 
mycket nära intill 
(viss fast punkt);
kära land, kära en udde
(kära – väcka talan mot ngn. 
inför domstol, mest hist.)

-

hoppjerka (sedan 1951)
person som ofta
ändrar viktiga delar
av sin livsföring

-

det vet du ju

-

finsträckt –

-

egenvillig –

-

kallt svar – men har
mig själv att skylla

-

måste – läsa Dante
måste – läsa Mandelstam
måste – läsa Celan
hur återvända ”dit”?

-

önskade – mest av allt – en
samtalspartner – en röst – 

-

”Herren ser med andra ögon
än människor: människor
ser till det yttre, men
Herren ser till hjärtat.”
Första Samuelsboken 16:7

-

tvingas slava

-

lögnen – livslögnen – torrlögnen

-

”Fotografierna han tog
började långsamt avfolkas,
naturen tog allt större plats
och människorna mindre.
En dag var de helt borta.
Människor är ’för definitiva’
säger han.”
DN-intervju av Hanna Fahl med den norsk-svenske fuskande naturfotografen

-

sjuckert! (av romani, vacker/fin)

-

hämmad språkligt?

-

”När folk såg på spelade han
vansinnig, och när de tog hand
om honom var han som
förryckt, bankade på
dörrarna i stadsporten
och dreglade i skägget.”
Första Samuelsboken 21:13

-

bergfin – fullständigt ren (om ädelmetall, åld.)

-

”Men den läsare som ovillkorligen
kräver att den poetiska texten
ska avslöja allt den rymmer
riskerar att gå miste om
något högst väsentligt: den
intuitiva upplevelsen av något
som ligger förborgat i vad
som inte omedelbart kan förstås.”
Göran Malmqvist, förord till Ingela Strandbergs ”Vid oro skog”

-

känner mig så ful och
smutsig – i mitt språk

-

hjälp mig – att
uthärda mitt språk

-

försvinner språket – 
är det så? blir
jag alltmer – språklös?

-

har absolut ingen att
tala med – endast
G. att tala till och mot?

-

insikten – att ingen vill ha
med – att jag är djupt själv

-

gammal, misslyckad – 
har ingenting att
”visa upp” – och det
jag gör – det
bespottas

-

”I dag skickar jag en följd
dikter till B. Månadshäfte,
fast jag helst ville slippa.
Det är för pängarnas
skull jag publicerar dem.”
Pär Lagerkvist i brev till Gunnar Lagerkvist daterat Tunis 7.12.20

-

”Hoppas på Herren!
Var stark, fatta mod
och hoppas på Herren!”
Psaltaren 27:14

-

”Mitt liv rinner bort i ängslan
och mina år i suckan.”
Psaltaren 31:11

-

”Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp din tjänare i din godhet.”
Psaltaren 31:17

-

en bärig stil
ett bärigt språk
…?

-

”Fienderna förföljer mig ständigt,
många angriper mig och ser ner på mig.
När jag är rädd förtröstar jag på dig.”
Psaltaren 56:3-4

-

”Ständigt sårar de mig med sina ord,
de har ont i sinnet mot mig.”
Psaltaren 56:61

-

”Alltför länge har jag bott
bland dem som hatar freden.
Så snart jag talar om fred
är de redo till krig.”
Psaltaren 120:6-7

-

”Jag ser mig omkring,
men ingen bryr sig om mig.”
Psaltaren 142:5

-

så fylld av skam!
för fel jag inte gjort

-

”Brev från Europa”

-

nu tätnar grönskan

-

med fett och frodigt hull
högfärdens halskedja
våldets dräkt

-

”Deras ögon tittar fram ur fetman,
deras inbilskhet är utan gräns.”
Psaltaren 75:7

-

”En ängel med fotboja.”
Horace Engdahl, ”Lynchningen finns alltid” (senare ändrat till: ”Jesu tystnad är en förebild”), Svd 10 april 2020

-

”drivande puls”
Wikipedia om Bach

-

påstått

-

”man lönar mig med ont för gott,
jag är övergiven”
Psaltaren 35:12

-

”Men när jag snubblade
gladdes de och gick samman,
de gick samman mot mig för att slå,
och jag anade ingenting.
De rev och klöste utan hejd.”
Psaltaren 35:15

-

vi måste kunna säga att
vi kommer att klara av det

-

det hejdlösa begäret – ledernas
stumhet

-

i stillhet – skapa i tysthet
oförmärkt – tro på det

-

”Förbarma dig, Herre, förbarma dig,
vi har fått nog av förakt.”
Psaltaren 123:3

-

känner andra samma förakt
för mig – som jag själv?

-

synas – publicera?

-

O.M. i sin ungdom, enligt Nadezjda: betraktade varje bok endast som en ”etapp” (ej något egentligt avslutat; jfr Stenen, initialt utgiven för egna pengar, som kom ut i ytterligare två utökade och reviderade utgåvor, i princip nya böcker)

-

misslyckas vara mig själv
misslyckas vara annan

-

ekorre och koltrast
i granen – den
senare på grenen
över, ekorren – röd-
bjärt! – på grenen 
nedanför – sprang 
ut, såg sig runt –
försvann

-

ensam, stum

-

vad vill jag – vad
kan jag – vad förmår
jag

-

”hos dig finns glädjens fullhet”
Psaltaren 16:11

-

är jag så ensam?

-

paltasdräng – ett slags okvädinsord (exempel i SAOB från 1682)

-

”att skapa ett eget landskap
där vanliga människor
och deras handlingar
får växa ut till nästan
mytiskt format”
Kjell Espmark, I korsningen mellan traditioner uppstår magi, SvD 29 december 2019 (om Faulkner/Mo Yan)

-

saknar medgångens ljus
saknar ”framgången”

-

”Herre, vad har jag då att hoppas på?
Mitt hopp står till dig.”
Psaltaren 39:8

-

”Han tänkte på att de bara var människor,
en vind som far förbi och är borta.”
Psaltaren 78:39

-

föraktar mig själv
mer och mer

-

”Vår tids litteraturbransch kännetecknas
av personfixering och en förväntan 
på social talang. Författaren 
bör vara en entertainer, om
hen ska lyckas. En bra tiominutare
i ’Babel’ räcker längre än
aldrig så välskrivna manus.”
Ulrika Stahre, Aftonbladet 18 april 2020

-

jag ryms inte

-

mitt förtvivlade
ansikte
min nedgrävda 
spira

-

”övergivenhetens spår där han
kastas mellan ensamhet och
sökande efter andras bekräftelse.
Frågan om kärlek och erkännande
sydde samman dikt och liv.”
Mikael van Reis, GP 20 april 2020 (recension av tysk utgåva av Celans brev)

-

”Det tar tid för honom att
debutera på riktigt.”
Ibid.

-

kan man skapa något av
betydenhet – i ensamhet?

-

© Alan Asaid 2021